Min vandring runt Kebnekaise……….och upp!
Trotts att ha rest världen, och klättrat på de flesta kontinenterna, hade de skandinaviska fjällen undgått mig helt och hållet. Nu var det dags att börja erövra de högsta topparna i Norden, så det började med Sveriges högsta, Kebnekaise. Mitt Kebnekaise äventyr startade den 9. September. Jag satt mig i bilen kl. 8 på morgonen i Helsingfors, och knappt 13h senare var jag framme i Nikkaluotka som ligger 70km väst om Kiruna. Det var så pass sent på kvällen att jag inte orkade börja härja med tältet, utan fällde ned ryggstöden på bakbänkarna, blåste upp sov underlaget, kröp in i sovsäcken, och sov faktiskt mycket bra den natten.
Efter ett rejält campingmorgonmål var det då dags att börja vandra
Första etappen: NIKKALUOKTA SARRI – TARFALA FORSKNINGSSTATION 22.7km
Etappens två första kilometrar är lättvandrade, bred och fin led. Efter ca. 4km kommer man till Ladjojaure sjön där man har alternativet att åka båt över sjön. Bestämde mig för att göra så, eftersom jag visste att jag hade en lång första dag framför mig, och en rinka som väger mest i detta skede. Man sparar ca 6km i promenad med att åka över sjön. På andra sidan sjön blir leden något stenigare, men ändå lätt vandrad. Efter bron över Darfáljohka svänger leden in mot Tafaladalen och blir brantare i några kilometer. Leden går först genom fjällbjörkskog, följt av ett vidsträckt stenfält. Tarfala fjällstugan ligger omgiven av mäktiga fjällväggar intill sjön Darfáljávri. Jag slog läger ca. 1km före fjällstugan vid en liten sjö vid forskningsstationen, för nästa dags vandring skulle ta mig härifrån rakt västerut upp och mellan Darfálcorru och Darfálchohkka topparna. Det tog mig 7 – 8 h att vandra stäckan
Andra etappen: TARFALA FORSKNINGSSTATION – KASKAVAGGE 12.5km
Från Tarfala forskningsstation klättrade jag upp mellan de två fjälltopparna och kom upp till strax under 1 600 meter över havet. Vädret ändrades väldigt fort, och plötsligt var jag mitt inne i dimman med en visibilitet under 10m. En snabbkoll på gps kordinaterna, en utprickning på kartan och så var det bara att ge sig i väg med kompassen som ledtråd. Nästan lika snabbt som dimman kom in, försvann den också medan jag kom på lägre höjder. Vandringen fortsatte längs med Darfálchohkka fjällsidan mot den lilla sjön väster om Várdu fjället, där jag stannade för lunch. Efter lunchen vandrade jag vidare en bit västerut längs Gaskasjohka floden där jag stannade för natten. Dagens vandring gick till 90% på stenrösen, därför tog det tidsmässigt nästan lika länge att gå hälften av sträckan jämfört med dagen innan. Dessutom klättringen från Tarfala till mellanpasset på de två fjälltopparna var ingen lätt bedrift den heller, eftersom det var en ökning på ca. 900 höjdmeter med en så gott som fullsatt packning.. Denna etapp var tuff och svårgått. Vandringstiden idag var 6 – 7h
Tredje etappen: KASKAVAGGE – VISTAS STUGAN 23.3 kilometer, 7–8 timmars vandring
Från min lägerplats tog jag mig en bit tillbaka, och passerade Kaskavagge fjällstugan på vägen mot Vistasstugan. Idag blev det en vandring med lite mer variation än den steniga vandringen igår. Jag tog mig upp och runt Palkastak fjället från gräshedar till stenrösen in i fjällbjörkskogen och in bland mäktiga fjällväggar i dalen Stuor Reaiddavaggi. Vyn framåt är det spetsformade berget Nállu. Jag slog läger ca. 3km före Vistasstugan eftersom det såg ut som ett stormväder var på väg in, vilket det gjorde också. Hann precis få upp tältet innan det började regna, vilket senare förvandlades till isblandat regn. Hela natten höll det på, men lyckligtvis så tog det slut vid gryningen.
13.9 Tredje etappen VISTAS – SINGI 26.8 kilometer, 7–8 timmars vandring
Jag började min dag med att vandra mot Vistasstugan vilket jag rundade på et litet avstånd. Det blev vad ett över Nallojohka, men det var enkelt avklarat. Nallostugan rundades också på avstånd och rutten var både stenig och gräshedar där färgspektaklet var helt otroligt. Närmare Singi blev terrängen åter stenigare. Nära Singi ligger sommarvistet Kårtjevuolle, med samiska kåtor och rengärden.
14.9 Fjärde etappen SINGI – KEBNEKAISE FJÄLLSTATION 14.85km vandringstid 4 5h vandring
På vandringen mellan STF Singi Fjällstuga och STF Kebnekaise Fjällstation går man genom den trånga och bitvis dramatiska delen av Laddjuvagge. Mellan Singi och Kebnekaise hittar man flera av landets mest klassiska klätterleder, som Siluetten på Toulpagorni. De första kilometerna går svagt uppför innan man når sjön Lassajaure och själva dalgången. Här är vyerna storslagna i båda riktningarna. Färden fortsätter sedan österut mot den respektingivande passagen mellan Singitjåkkas och Skárttoaivis grova, branta väggar. När man passerat den trånga delen av dalgången Laddjuvagge breder landskapet ut sig. De sista kilometrarna bort mot Kebnekaise Fjällstation går på skrå i delvis stenig terräng.
15.9 Femte etappen KEBNEKAISE FJÄLLSTATION-KEBNEKAISE SYDTOPP ÖSTRA OCH VÄSTRA LEDEN 20 kilometer, 8-9 timmars vandring
Den Östra leden är en kortare led, men innehåller i gengäld svårare moment med passage över Björlings glaciär och klättring. Leden är helt omarkerad. Östra leden börjar vid samma utgångspunkt som Västra leden men efter 1 km viker leden av upp i Jökelbäcken. Terrängen blir här brantare upp mot Kebnetjåkko, för att därefter plana ut mot Björlings glaciär där leden fortsätter. Efter Björlings glaciär kommer man fram till den etapp som innebär klättring. Klättringen är tekniskt lätt, och det är fäst en stålvajer i bergväggen, en så kallad ”via ferrata”. Med hjälp av stålvajern som man säkrar sig i med hjälp av klätterutrusning tar man sig vidare de kommande 200 höjdmeter.
Kitteldalen, leden går då parallellt med Kittelbäcken. Därefter fortsätter man över fjället Vierranvarri, för att sedan gå ner i nästa dal, Kaffedalen. Därifrån är det slutligen en nästan rak linje upp mot toppen. Det är nu stigningen mot toppen börjar på riktigt. Efter 400 höjdmeter passerar du Gamla toppstugan, då har du 200 höjdmeter kvar till toppglaciären.
Ner längs den Västra leden är inledningsvis en nedstigning till Kaffedalen varifrån man går upp km upp till ”passet” mellan Vierramvare och Tuolpagorni, endast en rösad led och markerad med rödmålade stenar och små stenhögar. Efter en tid kommer man till en stentrappa som 2017-2019 byggdes av sherpas från Nepal. Efter ca 4 km kommer man till bron över Kittelbäcken och därifrån några kilometer tillbaka till fjällstationen.
Västra leden är sommartid en vandringsled i mycket stenig, ojämn och brant terräng, den är lång och fysiskt krävande. En total stigning på ca 1800 höjdmeter. Det medför att den upplevs som betydligt längre och tuffare än vad enbart sträckan får en att tro. Turen brukar ta mellan 10 och 14 timmar men det är naturligtvis helt beroende på kondition och individuella förutsättningar. Det kan helt klart gå fortare men även ta längre tid.
16.9 Sjätte etappen KEBNEKAISE FJÄLLSTATION– NIKKALUOTKA 19 kilometer
Startade vid gryningen från Keb, gick rask till Nikkaluokta vart jag kom 4.5h senare. Naturen hade blivit ännu färggrannare än vid början av min vandring, En stor älg på leden skrämde livet av både sig själv och av mig likaså, mycket mer än så hände det inte på den sista avslutande vandringsetappen. I Nikkaluokta väntade en välkommen varm och lång dusch, varefter satt mig i bilen för den långa hemfärden till Helsingfors. Hemma var jag ca. 13h senare, trött men belåten 😊
Sammanfattning
Totalt blev det alltså 133km vandrat, en båttur på 6km, en bergstopp på 2102m (2096m), bar på en rinka som initialt vägde knappt 30kg (drygt 20kg vid retur) och många fina minnen. För mig är en ensamvandring alltid något speciellt. Det känns mycket avkopplande att komma bort från allt, och speciellt denna årstid när vandrings säsongen på många ställen närmar sitt slut. Jag fick gå i 4 dagar utan att träffa en enda människa, vilket å ena sidan är väldigt skönt, men å andra sidan måste man samtidigt vara speciellt aktsam och försiktig att man inte råkar i trubbel, för hjälpen kan vara långt borta ifall något allvarligare skulle hända. Som bergsbestigare med 5 av de 7-summits under bältet, har av någon underlig anledning de skandinaviska fjällen undgått mig. Nu med Sveriges topp i bagaget, står Norge, Island och Finland näst på min bucket list. Danmark lär det inte vara någon vits att söka några berg att bestiga…. 😊
C. Nykopp